Sparkonton i verkligheten

Visste ni att det finns sparkonton i verkligheten? Till skillnad mot exempelvis drakar så är de inte mytologiska och tydligen inte utdöda heller. De finns och det bör betyda att folk använder dem för att spara pengar. För mig är det omöjligt av många anledningar, men så är jag urusel på att spara något alls förutom håret möjligen. Ett sparkonto har för det första en ränta som helt överskuggas av inflationen i Sverige just nu. För det andra finns det inget som hindrar mig från att ta ut alla pengar och spendera dem i samma stund. Spontanköp är spargrisens största fiende näst efter hammare skulle jag tro, och jag handlar i stort sett allt utefter vad jag är sugen på i stunden. Det spelar ingen roll om det är ett paket tuggummi vid kassan på Ica eller en jordenruntresa som jag ser i ett skyltfönster. 

Mina shoppingvanor är icke-existerande såtillvida att de inte följer vare sig någon mall eller logik. Rent matematiskt måste man ju ha minst lika stor inkomst som man spenderar, annars får man göra som råttan och fastna med nosen i fällan. I detta fallet är fällan just skuldfällan. Har man inte råd kan man ju låna pengar för att kunna köpa den där klockan som kommer förändra livet till det bättre. Samma sak om man vill byta bil; det är bara att sälja den nu två år gamla skrothögen och låna för att köpa nästa års modell redan idag. Det är genialt ända tills de vill ha tillbaka sina pengar eller att man betalar räntan i tid inte bara ibland utan månad efter månad. Varje månad alltså, det är inte som postkodslotteriet där man enligt säljarna vinner nästan jämt. 

Vilka de är de där spararna kan jag bara spekulera kring, hur de lyckas känns som kunskap jag aldrig kommer besitta. Sedan min 18-årsdag har mitt sparkonto varit existerande men alltid med noll i saldo och alltså utan nytta för någon. Jag är ett par år äldre än så, och har jag inte lyckats spara på alla dessa år kommer jag nog inte lyckas framöver heller. Men tuggummipaketen kommer fortsatt locka mig med sina 2-för-1-priser. En hemlis? Jag är inte så förtjust i tuggummi alls, men äter dem ändå. Varför? För att de redan är köpta och betalda. Jag ser naturligtvis till att aldrig tugga ståendes och på inga villkor då jag är i rörelse.