Något som verkligen har blivit dyrt för mig på senaste tiden är lånet på min lägenhet. Jag minns inte exakt hur mycket jag betalade innan men numera vet jag i princip på kronan vad det kostar. Skälet är just att räntorna har stigit massor om man jämför med hur det såg ut för ett år sedan. Det är svindyrt att bo i storstan numera och jag har till och med funderat på att flytta. Men när jag kollade på mindre lägenheter anade jag oråd, det kändes för billigt helt enkelt. Nu visade det sig att priserna var korrekt angivna (vilket är rätt logiskt) och att jag bara hade glömt kolla ekonominyheterna de senaste två till tjugotvå åren. Priserna på lägenheter (och på hus gissar jag) har gått ner en hel del och det räckte för att jag skulle släppa idén med att byta lägenhet. Jag köpte den ganska dyrt och har ingen avsikt att sälja utan vinst eller ännu värre gå med förlust. Bostaden skall ju vara var mans bästa investering, inte tvärtom. Inte det som gör att privatekonomin kraschar som en vingkli
Visste ni att det finns sparkonton i verkligheten? Till skillnad mot exempelvis drakar så är de inte mytologiska och tydligen inte utdöda heller. De finns och det bör betyda att folk använder dem för att spara pengar. För mig är det omöjligt av många anledningar, men så är jag urusel på att spara något alls förutom håret möjligen. Ett sparkonto har för det första en ränta som helt överskuggas av inflationen i Sverige just nu. För det andra finns det inget som hindrar mig från att ta ut alla pengar och spendera dem i samma stund. Spontanköp är spargrisens största fiende näst efter hammare skulle jag tro, och jag handlar i stort sett allt utefter vad jag är sugen på i stunden. Det spelar ingen roll om det är ett paket tuggummi vid kassan på Ica eller en jordenruntresa som jag ser i ett skyltfönster. Mina shoppingvanor är icke-existerande såtillvida att de inte följer vare sig någon mall eller logik. Rent matematiskt måste man ju ha minst lika stor inkomst som man spenderar, annars får